Maria Eklund
5 min lästid
Efter många övningspass ser jag samma fel återkomma hos nybörjare vid stativ och pedestal. Här går jag igenom sex av dem och vad du kan göra annorlunda redan nästa gång.
Maria Eklund
5 min lästid
Efter många övningspass ser jag samma fel återkomma hos nybörjare vid stativ och pedestal. Här går jag igenom sex av dem och vad du kan göra annorlunda redan nästa gång.
Det vanligaste misstaget jag ser under övningarna är att kameraoperatören rör hela armen i stället för att låta stativets panhandtag göra jobbet. Resultatet blir en bild som hackar i början och studsar i slutet av rörelsen. Tittaren märker det direkt, även om hen inte kan säga vad som är fel.
Ett bättre sätt är att stå stadigt med fötterna i axelbredd, hålla handtaget med lätt grepp och börja röra kroppen från höften. Rörelsen ska starta mjukt, hålla jämn fart och sakta in innan den stannar. Det kräver övning, men det går att lära sig på några pass.
Justera också friktionen och motvikten på stativhuvudet innan sändning. Är den för lös flyter bilden iväg, är den för hård blir varje rörelse ryckig. Vi lägger tid på just detta i början av varje övning.
Nybörjare klipper ofta huvudet i pannan eller lämnar för mycket tomt utrymme ovanför. I en nyhetssändning vill du ha ögonen ungefär en tredjedel ner från bildens överkant och lagom med luft ovanför huvudet, så att personen inte ser inklämd ut.
Ett annat vanligt fel är att utsnittet ändras utan att man märker det. Programledaren lutar sig framåt, och plötsligt är halva hakan borta. Operatören måste hela tiden läsa av personen och justera lite i taget, i stället för att vänta tills bilden ser fel ut.
Vi övar detta genom att filma varandra i samtal och titta på inspelningen efteråt. Det är lättare att se sina egna misstag på en skärm än att höra om dem.
Under livesändning finns ingen chans att göra om. Många ställer in skärpan i vidvinkel och zoomar sedan in, vilket gör att bilden blir oskarp. Rätt ordning är den omvända: zooma in på ögonen, ställ skärpan, och zooma sedan ut till önskat utsnitt. Då håller skärpan hela vägen.
Håll också koll på hur snabbt du zoomar. En snabb inzoomning kan passa i en liveshow med musik, men i en nyhetsstudio känns den stressig. Vi tränar på att välja rörelse efter programmets tempo.
En enkel vana som hjälper är att före sändning testa zoomen till båda ytterlägena mot en punkt i studion. Då vet du att skärpan fungerar i hela området.
Kameran sitter på en pedestal, och den rullar bara fritt om golvet är rent och kabeln har slack. Ett vanligt misstag är att kabeln fastnar eller dras åt när kameran rör sig, så att den rycker till mitt i en bild. Gå därför igenom hela rörelsebanan i förväg och lägg kabeln så att den följer med.
Glöm inte bromsarna. Är hjulen låsta när du ska flytta kameran, eller olåsta när du ska stå still, förstör det både bilden och arbetsron. Vi gör det till en rutin att kontrollera hjul och höjdinställning före varje pass.
Se också till att du har fri sikt mot ditt tilltänkta utsnitt, inga stolar eller stativ i vägen. Det låter självklart men missas ofta när studion byggs om mellan övningarna.
Under en sändning pratar regissören med kameraoperatörerna via intercom. Nybörjare fokuserar ofta så hårt på sin egen bild att de missar instruktionerna, eller svarar för långt och blockerar kanalen. Korta, tydliga bekräftelser fungerar bäst, till exempel att du har förstått vilken bild du ska ta härnäst.
Lär dig också vad regin menar med vanliga kommandon, så att du inte behöver tänka efter när det gäller. Vi går igenom detta tidigt i kursen så att alla talar samma språk när vi övar på nyhetsflöden och liveshower.
Håll blicken på din egen sökare, men ha örat öppet hela tiden. Den som kan göra båda samtidigt blir en trygg kollega i studion.
Många misstag uppstår redan före sändning. Operatören har inte kontrollerat batteri, inte provat teleprompterns position eller inte markerat sina utgångslägen på golvet. När röd lampa tänds är det för sent.
Vi brukar låta kursdeltagarna skriva en egen förberedelselista som de går igenom varje gång: utrustning, kabel, utgångsläge, intercom och en snabb provrörelse. Efter ett par pass blir det en vana som tar några minuter men sparar mycket irritation.
Fråga också efter manus eller rundown, så att du vet vilka utsnitt som väntar. Den som vet vad som kommer kan vara ett steg före i stället för ett steg efter.
De flesta misstag vid kameran handlar inte om dålig teknik utan om bristande vana. Rörelser, utsnitt, skärpa, kablar och kommunikation går alla att träna, och varje pass ger fler automatiska rutiner. Under kursen får du tid att göra felen i en trygg miljö, titta på dem och rätta till dem innan det gäller på riktigt.